Sverige är ett land med små och medelstora företag. Tillsammans står de små och medelstora företagen för 63 procent av näringslivets arbetsplatser i Sverige, enligt Statistiska Centralbyråns uppgifter för år 2008.

Enmansföretagen dominerar också Nynäshamns näringslivskarta, konstaterar Liselotte Jons, Nynäshamns näringslivs- och EU-samordnare, efter att ha granskat statistiken för företag i Nynäshamns kommun. 

I kommunen finns i dag cirka 2 000 registrerade företag. 70 procent av dem har inga anställda, och drygt nio av tio av företagen i Nynäshamn har färre än fem anställda. Sammanlagt finns 7 000 arbetsplatser i det privata näringslivet i Nynäshamn. Det totala antalet privata arbetsplatser i Nynäshamn var 25,6 arbetsplatser per 1 000 invånare i fjol. Det kan jämföras med Sverigegenomsnittet som var 31,6. I Haninge kommun fanns 25,9 privata arbetsplatser per 1 000 invånare.

Generellt sett domineras näringslivet i Nynäshamn av företag som är verksamma inom handeln och industrin. Också byggverksamhet, företagstjänster som redovisning och ekonomi och annan konsultverksamhet är dominerande branscher. Det går väl i linje med näringslivskartan för hela Sverige, där drygt hälften av företagen finns inom tjänstesektorn.

Varje år genomförs i genomsnitt ett tjugo- till trettiotal upphandlingar i Nynäshamns kommun, och vissa upphandlingar kan ta sex månader att genomföra.
– Vissa år kan upphandlingarna bli betydligt fler beroende på vad som är på gång i kommunen, säger Gunilla Yndefors, som är Nynäshamns kommuns upphandlingschef.

De kommunala upphandlingarna styrs strikt av lagar, där Lagen om offentlig upphandling (LOU) är den viktigaste. Reglerna är detaljrika. 
– För enmansföretag, som sköter administrationen själva och som vill konkurrera om anbuden, kan Konkurrensverkets informationsmaterial vara en bra introduktion till reglerna, tipsar Gunilla Yndefors.

Vid kommunala upphandlingar uppskattar man allra först värdet på kontraktet för de tjänster eller varor som kommunen vill köpa in. 
– Om det överstiger 1,9 miljoner kronor beräknat för hela avtalstiden (kontraktets totala värde) gäller EU-direktiven för upphandlingsregler. Det innebär att vi måste annonsera om upphandlingen i TED. Det är en databas som styrs av EU-institutionernas förlag. I det fallet informeras alla EU-länder om upphandlingen, säger Gunilla Yndefors.

Om kontraktsvärdet är mindre än 1,9 miljoner kronor behöver upphandlingen endast annonseras i Sverige. Detsamma gäller upphandlingen av så kallade B-tjänster, med vilka man avser exempelvis hälso- och sjukvårdstjänster, även om kontraktsvärdet överskrider 1,9 miljoner kronor.

För varje upphandling måste kommunen göra ett förfrågningsunderlag som ska innehålla en beskrivning av uppdraget, villkoren för leveransen, betalningsvillkoren och en beskrivning av kraven på leverantörens kapacitet att utföra jobbet och andra krav som är aktuella för uppdraget. I förfrågningsunderlaget ska kommunen också berätta vad som avgör valet av leverantör och hur utvärderingen ska gå till. 

I samband med detta ska man också ange tidpunkten för sista anbudsdag, och i vilken form som anbudet ska lämnas in.
– I förfrågningsunderlaget kan kommunen också ställa krav på hållbar utveckling och sociala hänsyn, säger Gunilla Yndefors.

Lastbilarna och arbetsmaskinerna, som är knutna till Nynäs Ösmo lastbilscentral, åker åtskilliga mil varje dag. Bolaget ägs av 28 entreprenörer som erbjuder transport- och maskintjänster, och i dess verksamhet ingår en försäljning av grus-, jord- och krossprodukter. 

Grus- och krossmaterialet tas från lastbilscentralens egen grustäkt i Grödby, och till lastbilscentralens mass återvinningscentral på Kalvö industriområde förs berg- och jordmassor som där förädlas för återvinning. 
– Transporter har en påtaglig miljöpåverkan, konstaterar bolagets vd Henrik Carlsson.

Vetskapen om detta ledde till att lastbilscentralen för sex år sedan beslutade fatt dra sitt strå till stacken för att värna miljön.
– Vi ville också göra det för att svara upp till kundernas krav, säger Susanne Höglind Stålered som är lastbilscentralens miljösamordnare.

Valet av sättet att organisera miljöarbetet föll på ISO 14001:2004-miljöledningssystemet. Det är en internationellt standardiserad arbetsmodell som ger anvisningar för hur företag och organisationer kan organisera, följa upp och redovisa hur de kan minska sina växthusgasutsläpp, energiförbrukning och avfallsproduktion. 

Lastbilscentralen har följt ISO-systemets krav sedan år 2004.
– ISO-systemet tvingar oss att lyfta miljöfrågorna i hela organisationen, så att alla är medvetna om dem, säger Henrik Carlsson om fördelarna med att följa en fast arbetsmodell.

En annan fördel är att systemet kräver ständiga förbättringar, tillägger Susanne Höglind Stålered. 
– Man utvärderar varje år vad man har åstadkommit och man sätter också kontinuerligt upp nya, skärpta miljömål, berättar hon.

Miljöledningssystemet ställer även krav på företagets val av leverantörer. Det har lett till att Nynäs Ösmo lastbilscentral har fått byta en del leverantörer, som inte har uppfyllt miljökraven, berättar Susanne Höglind Stålered.

Ett av de viktigaste miljömålen man har infört är en effektiviserad planering av transporterna, berättar Henrik Carlsson.
– Så få lastbilar som möjligt får köra tomma i en riktning. Effektiviseringen minskar energiåtgången, utsläppen och slitaget på vägarna. Också energiförbrukningen – förbrukningen av el- och diesel – har minskat och ska minska vid grustäkten i Grödby. Vi har därför investerat i en ny sikt där. Tack vare att den får ut fler fraktioner ur grusmaterialet minskar vi transporterna inom täkten. Maskinen ska heller inte gå tom, säger han.

Innanför Nynas raffinaderis område ligger sedan flera decennier tillbaka cirka 40 000 kubikmeter syrahaltiga tjärmassor. I de föro renade jordmassorna döljs också gamla oljerester och andra oljebaserade ämnen. Det är gångna årtiondens miljöförsyndelser som raffinaderiet nu ska ta hand om.
– Miljödomstolen har gett oss ett föreläggande att efterbehandla massorna, berättar Rikard Thelander, som är projektledare för efterbehandlingen.

Efterbehandlingen är ett av villkoren i raffinaderiets verksamhetstillstånd som fastställs av miljödomstolen.
– Vi har tittat på olika metoder för efterbehandling; massorna kan fraktas till Sakab för efterbehandling, men volymerna är så stora att det skulle att uppta orimligt stor del av Sakabs hela kapacitet under många år, säger Rikard Thelander.

Ett annat alternativ är att jordmassorna transporteras till Tyskland där de efterbehandlas. Men båda alternativen kräver långväga transporter som alstrar koldioxidutsläpp och är därför inte bra ur miljösynpunkt, säger Rikard Thelander.

Sedan ett drygt år tillbaka utvecklar raffinaderiet, tillsammans med företaget Archaea Solutions, en helt ny metod för rening av jord massorna som kan göras inom raffinaderiets område. 

Reningsjobbet ska göras av arkebakterier. Det är primitiva, bakterieliknande organismer som klarar sig i starkt sura och syrefria miljöer. 

Enkelt uttryckt går reningsmetoden ut på att man bygger slutna cisterner nära området där de förorenade massorna ligger i dag. I cisternerna låter man arkebakterier äta upp föroreningarna ur massorna. Arkebakterierna odlas fram på Archaea Solutions och kommer till raffinaderiet i torkad form. 

När arkebakterierna har ätit upp sin näring – oljan, tjäran och svavelföroreningarna från jordmassorna – dör de i brist på mat, förklarar Rikard Thelander.
– Vi vill styra processen så att det blir så lite restprodukter som möjligt. Troligen kommer en del av restprodukterna att förbrännas, varefter de kan föras till deponi, där de neutraliseras och stabiliseras, säger han.

De hittills gjorda studierna har gett överraskande goda resultat. Efter fjolårets laboratorieförsök testades bak teriemetoden i en liten pilotstudie i våras. Under hösten försöker raffinaderiet lösa problemet med hälsovådliga svavelföreningar som dunstar upp i luften, när jordmassorna rörs om. 
– Vi måste hitta en metod som ger nollutsläpp av svavelföreningar vid upptaget, säger Rikard Thelander.

Förändringar är svåra att genomföra, men man ska inte vara rädd för att använda sig av ny teknik och att ta hjälp utifrån. Och ska göra något ska man göra det helhjärtat. För mig har det inte varit några 40-timmars veckor precis under senare åren, säger Jan Sämsjö, vd för Formverktyg i Nynäshamn.

Väggarna lyser vita och golven skiner blanka i företagets lokaler på Sandtorpsvägen i Nynäshamn. Där arbetar Jan Sämsjö med sina fyra anställda med att tillverka formverktyg som används för framställning av plastdetaljer eller komponenter inom telekom-, verktygs- och läkemedelsindustrin. 

Normalt förknippas verktygstillverkning med smutsiga och oljiga arbetsmiljöer, men tack vare en hög grad av automatisering och robotisering är företagets lokaler påfallande rena. 

Automatiseringen och robotiseringen, som påbörjades år 2004, kom att bli räddningsplankan för företaget när den globala finanskrisen lamslog branschen. Verksamheten hade klarat sig genom 1990-talets lågkonjunktur, men den globala finanskrisen, som började med investmentbanken Lehman Brothers konkurs i USA för två år sedan, var annorlunda. 
– Det blev tvärstopp, trots att vi året innan hade haft ett toppår, berättar Jan Sämsjö. 

Plastproduktion hade varit grunden för företaget sedan mitten av 1940-talet, när Jan Sämsjös far startade företaget. Men den sålde han för nio år sedan för att få loss likvida medel för att finansiera automatiseringen och robotiseringen av delar av verksamheten. 
– Många undrade varför jag sålde den del som var lönsammast, berättar han och fortsätter:
– Det var en satsning på flera miljoner kronor. Men den tunga biten var att driva igenom kompetensutvecklingen. 

Automatiseringen och robotiseringen mötte till en början ett visst motstånd bland de anställda, men motståndet klingade av efter ett tag. Som ett led i kompetensutvecklingen tog man hjälp av en konsult för att föra in den nya tekniken.